Vi flyttar in hos Funka Mera! Snart hittar du hela vårt sortiment hos funkamera.se. Vi har därför något längre leveranstider än vanligt. Lägg din order senast söndag 18/11 före 23.59 och få 10% på hela vårt sortiment!

Anna-Karin Arnald

Varför talar min tonåring så otydligt?

Du vet inte när förvandlingen inträffade, men plötsligt är det en helt annan person du har framför dig därhemma, och inte din lilla guldklimp till bebis. Och en  vacker dag händer det.

Barnet, numera tonåring, säger något. Mumlar något. Ner i tallriken. Du tittar upp, och säger "Vad sa du?". Tonåringen upprepar. Du säger - något högre: "Va?" Tonåringen upprepar igen - samma obegripliga sörja och med oförändrat tonfall. Du börjar känna dig generad. Eller irriterad. Eller både och. Du reser dig upp och skriker. "KAN DU UPPREPA????"

Tonåringen rycker på axlarna och lämnar rummet. Du sitter kvar, uppgiven. Du funderar på om du ska skaffa hörapparat, göra en demensutredning, eller ta barnet till logopeden.

Det händer ofta att föräldrar kommer till mig med tonåringar som plötsligt börjat sluddra och mumla. Ytterst sällan är det tonåringen själv som tycker att hen behöver logopedhjälp, utan det är i de flesta fall föräldrarna som är oroliga.

Ofta blir de hemskickade utan åtgärd, och med några lugnande ord från mig. För faktum är att många tonåringar går igenom en fas med otydligt tal. För vissa varar den längre, medan andra kommer ur den snabbt.

De scener som utspelar sig mellan mig och mina tonåringar kan vara ganska komiska. Om och om, och med allt högre röst, skriker jag "Vad sa du?" och får exakt samma (enligt mig) obegripliga mummel till svar. Ibland går det så långt att jag i ren frustration sätter papper och penna i händerna på tonåringen, fast ofta ger någon av oss upp innan budskapet gått fram.

 

Möjliga orsaker

Jag har inget svar på varför det är så vanligt att ungdomar upplevs tala otydligt. Jag har sökt, men inte hittat någon riktigt bra information. Jag har några egna funderingar, baserat på mina egna erfarenheter, och vad jag hört från andra,  men om någon som läser detta känner till någon studie som är gjord, eller har några som helst fakta i ämnet, så tar jag tacksamt emot! Detta är alltså mina egna teorier:

 
1. Den växande kroppen

I puberteten växer kroppen mycket, och i ett ojämnt tempo. Du har säkert noterat hur tonåringen ena dagen har armar som verkar räcka ner till marken, medan det dagen därpå är näsan som verkar vara mycket större än förut. Och plötsligt kommer du hem och undrar om du har en jätte i huset, med tanke på de enorma skor som ligger slängda i hallen.

Den snabba tillväxten gäller även munhålan. Det skulle alltså kunna vara så att de förändrade proportionerna mellan tunga, svalg, läppar och tänder, ställer till det, så att det blir lite svårare att artikulera under en period – detta är inget som behöver tränas hos logoped. Ungdomen kommer själv att lära sig kompensera så småningom, men behöver lite tid.

2. Det är många gånger inte kul att vara i tonåren.

I alla fall tyckte inte jag det. Identitetskriserna avlöser varandra, och med dem följer ofta problem med självkänslan. Och med låg självkänsla följer ofta att man talar tystare och liksom “mumlar” för att man är inte helt säker på sin sak.

3. Varför ens bry sig...?

I hate to inform you.. men föräldrar står inte särskilt högt i kurs när man är 14-15 år. Kanske är dottern eller sonen helt enkelt inte så pigg på att kommunicera med just dig just idag? En hel del av vår hörförståelse bygger dessutom på läppläsning. Om tonåringen inte tittar på dig när hen pratar så kan det bli svårare att förstå. Och hur är det med dig själv – är du själv för stressad för att titta på den du talar med?

4. Hos vem ligger problemet egentligen?

Hur är det med din egen hörsel? Precis som med allt annat, så försämras hörseln med åldern, även om det i början är så diffusa förändringar att vi inte noterar det. Kanske kan det vara så att en försämrad hörsel av vissa språkljud sammanfaller med barnets inträde i puberteten. Dessutom kanske vi vuxna inte hänger med i snacket så bra som vi vill tro. Vi har inte alltid koll på nya ord och de samtalsämnen som intresserar ungdomarna. 

 

När ska man söka hjälp?

Om ungdomen tidigare har haft svårigheter med talet , t.ex. svårt att uttala vissa språkljud, som  /r/ eller /s/, och detta nu har återkommit/förvärrats, eller kvarstår, så kan ni kontakta en logoped. Be skolhälsovården skriva en remiss.

1. Om ungdomen själv är besvärad, och vill ha hjälp.

Om kompisarna har påpekat att talet är svårt att begripa, eller om tonåringen själv tycker att hen har svårt att göra sig förstådd, så kan ni söka hjälp. Annars- håll ut ett par år. Det blir bättre!

2. Om ungdomen har andra symtom, förutom det otydliga talet

Förekommer t.ex. synfältsbortfall, yrsel, domningar i fingrar eller andra delar av kroppen eller återkommande huvudvärk ska ni söka läkarhjälp. Kontakta skolhälsovården, så hjälper de er. Om symtomen uppkommit mycket snabbt ska ni söka hjälp på en akutmottagning. 

3. Om ungdomen visar tecken på psykisk ohälsa

Om ditt barn är mycket nedstämd, stressad, har sömnsvårigheter, ätstörningar eller kraftiga vredesutbrott bör ni söka hjälp. Det är svårt att veta vad som är "normalt" för åldern, så sök hellre hjälp en gång för mycket än en gång för lite. Kontakta skolhälsovården.

 

Vad kan vi göra hemma?

Jag tycker inte att ni ska göra så mycket. Låt din tonåring vara. Självklart får du be hen att upprepa om du inte förstår. Försök att skapa lugna situationer, där alla får komma till tals, och där ni ser den ni samtalar med. Kanske under frukosten, middagen eller något annat tillfälle som passar era rutiner.

Ändra ditt eget beteende i första hand innan du försöker ändra på någon annan. Se till att inte vara på väg till ett annat rum när du ställer en fråga. Sänk ditt eget taltempo, och titta på den du talar med.

Förr eller senare upptäcker din son eller dotter att det är betydligt trevligare att kommunicera om man tittar på den man pratar med och talar långsamt och tydligt – men jag lovar att inget du säger om detta kommer att ha effekt, förutom möjligen i helt motsatt riktning.