Fem vanliga frågor om barns tal- och språkutveckling

Fem vanliga frågor om barns tal- och språkutveckling

Alltså detta med att vara förälder. I samma stund som lyckan och extasen över det nyfödda underverket har lagt sig något, så infinner sig oron. Är det något fel? Skriker han inte lite för högt? Sover hon inte lite för mycket? Får han i sig tillräckligt med mat? Har hon feber? Utvecklas han som han ska? Är hon mobbad i förskolan?

Jag önskar att jag kunde trösta nyblivna föräldrar, och säga att det blir lättare när barnet blir äldre. Men tyvärr kan jag bara konstatera att oron består, men att man i alla fall lär sig att leva med den allteftersom man växer in i föräldrarollen. Det jag däremot kan göra är att besvara några vanliga frågor som föräldrar kan ha kring sitt barns tal- och språkutveckling, och förhoppningsvis lugna ett eller annat klappande föräldrahjärta.

En kommentar innan du läser vidare: De riktlinjer jag ger är väldigt grova, och inte huggna i sten. Om du är orolig så är det alltid bättre att söka hjälp en gång för mycket än en gång för lite. Lita på din intuition.

1. Varför frågar logopeden om ögonkontakt och social förmåga?  

Svar: Många föräldrar blir förvånade när logopeden ställer frågor om blickkontakt och socialt samspel. Vad har det med tal och språk och göra? Svaret på den frågan är enkelt: Förstår man inte VARFÖR man ska prata, så kommer man inte heller lära sig att prata. I alla fall inte på ett användbart sätt.

Svårigheter med socialt samspel kan bero på olika saker, som jag inte har utrymme för att gå in på här, men oavsett orsak så finns det hjälp att få, och det är oerhört viktigt att den hjälpen sätts in så tidigt som möjligt. Om du är orolig för ditt barns sociala samspel: Ta upp frågan med BVC-sköterskan.

Redan före 6 månaders ålder ska barnet besvara leenden, ge blickkontakt, reagera på ljud och ha börjat jollra. Före ett års ålder bör barnet visa glädje, och/eller igenkänning, vid möten med föräldrar eller andra välkända personer. Någon gång kring ett års ålder bör barnet ha börjat peka på föremål, och kunna följa dina pekningar med blicken. Barnet bör i den här åldern också ha börjat uppskatta lekar som har med turtagning att göra; t.ex titttut- lekar, turas om att rulla bollen till varandra och så vidare.

2. Förstår barnet vad jag säger?

Svar: Inga små barn förstår allt som sägs. Däremot är de flesta skickliga på att snappa upp ledtrådar i omgivningen. Som vuxen ger man instinktivt och omedvetet ledtrådar för att hjälpa barnet att förstå. Om du säger: “Vi ska gå ut. Ta på dig skorna”, så kommer barnet troligen att göra det. Men om du tänker efter lite – kan det vara så att du själv redan står fullt klädd i hallen och håller nycklarna i handen? I så fall kanske barnet har läst av situationen istället för att förstå orden. Du ska fortsätta att hjälpa ditt barn förstå genom att ge sådana ledtrådar, det är bra för språkutvecklingen. Men det kan också vara bra att vara lite uppmärksam på om barnet verkligen förstår det du säger.

Vid 1 års ålder bör barnet visa förståelse för åtminstone några enstaka ord, och kunna peka ut dem (t.ex lampan, pappa, mamma, vovven).Vid 2 års ålder bör barnet kunna följa enklare uppmaningar (t.ex “lägg nallen på bordet”). Efter det bör språkförståelsen fortsätta utvecklas och bli allt mer avancerad. De barn som har en försenad språkförståelse behöver stöd och hjälp tidigt. Är du osäker på ditt barns språkförståelse: Fråga BVC-sköterskan om råd.

3. Hur många ord ska mitt barn kunna säga?

Svar: De flesta barn säger sina första ord någon gång kring ettårsdagen, men en del dröjer mycket längre. De flesta förstår betydligt fler ord än de kan säga. Om barnet använder färre än tio ord vid två års ålder är det bra att kontakta en logoped. Observera att orden inte behöver uttalas “korrekt” för att räknas som riktiga ord. Om ordförrådet inte fortsätter att öka efter två års ålder, eller om barnet från ca tre års ålder och framåt verkar ha mycket svårare än jämnåriga att uttrycka sig och hitta ord ska ni också söka hjälp.

4. Borde vi träna på uttalet?

Svar: Barns uttal utvecklas i väldigt olika tempo, och ofta är det onödigt att sätta in träning, eftersom mycket ändå kommer falla på plats förr eller senare. I vissa fall, däremot, är uttalsträning nödvändigt, och en logoped eller talpedagog kan hjälpa er att avgöra det. En viktig regel gäller dock: Inga barn är lata eller slarvar med uttalet! De gör alltid sitt bästa utifrån sin förmåga, och kommer inte att tala bättre för att vi som vuxna tjatar eller säger till dem att “sluta slarva”. Däremot kan den typen av kommentarer, eller en felaktig “talträning”, göra att barnet blir ängsligt, och kanske väljer att inte tala alls i vissa situationer.

Före ca tre års ålder kan barnets tal låta nästan hur som helst utan att det är något konstigt med det. Mellan tre och fem års ålder bör man söka hjälp hos en logoped om talet är mycket svårt att förstå. Om logopeden då rekommenderar er att vänta, beror det ofta på att barnet ännu inte är moget för den typen av träning, och det kommer alltså vara bortkastad tid och energi att sätta in en logopedbehandling. Ibland växer uttalssvårigheterna bort av sig själva. Annars kan det bli aktuellt med träning när barnet är äldre.

Från ca fem års ålder kan man söka hjälp även för “lindrigare” talsvårigheter. Vissa språkljud är lämpliga att träna på i den här åldern, I annat fall kommer logopeden rekommendera att ni väntar ännu lite längre, för att barnet ska hinna mogna.

5. Är barnets “upphakningar” stamning?

Svar: Många barn hakar upp sig på bokstäver och stavelser mellan två och fyra års ålder. För de allra flesta går det över av sig självt, men en del barn kan behöva hjälp av en logoped. Om barnet verkar bekymrat över sin stamning, eller verkar undvika att tala på grund av den, ska ni söka hjälp. Om det finns någon i familjen som stammar eller om ni föräldrar känner er mycket oroliga ska ni också söka hjälp. I de allra flesta fall handlar besöket hos logopeden om att ge ett lugnande besked till föräldrarna, så att man inte i onödan lägger över sin oro på barnet.

Om ditt barn stammar ska du tänka på följande:

• Låt barnet få prata klart i lugn och ro.

• Försök sänka ditt eget tempo, både i tal och handling.

• Ge inte råd eller fyll i orden eller meningarna när barnet hakar upp sig.

• Ha ögonkontakt när du pratar med eller lyssnar på barnet.

• Retas aldrig för stamningen!

Nu kommer mitt sista råd. Ni som har följt min blogg ett tag kanske tycker att jag är tjatig, men oavsett om ditt barn är “tidigt” eller “sent” i sin språkutveckling, och oavsett om ni behöver träna hos logoped eller inte – försök att inte lägga fokus på det hemma. Lyssna på VAD barnet säger, istället för HUR det sägs, och bli på det sättet en bra samtalspartner. Det är den bästa gåvan du kan ge till ditt barn!